Fet tisdags bullar och skidturer i tysta skogar

I Februari nar dagen redan har "langtat" som man sa forr i varlden och darfor gett storre tid att njuta av solen om an bara ett par timmar mer sa inger den hopp om var och sommar. Jag minns att nagon gang i Februari blev det Fet-tisdag innan fastan borjade pa Ask-onsdag. Gladjen i att se den stora bullen med sitt avskurna lock, som tronade ovanpa gradde och mandelmassa, sakta simma runt i tallriken som var fylld med varm mjolk ar nog det minne av just Fet-tisdag som etsade sig fast i mitt minne. Min mor bakade ibland semlorna sjalv men ibland foll hon for frestelsen att kopa hem nagra fran Nilssons bageri i Visttrask. Dom kom i en vit fyrkantig kartong och ibland hade lite av gradden smetat av sig pa insidan av locket och kanterna och jag fick skrapa av dne med en sked. Senare blev Februari den manad som varje 4'e ar hade en extra dag och darfor blev det aret kallat skottar. Som barn undrade jag vad som skulle skjutas men senare larde jag mig att den dagen var ocksa den enda dagen som en kvinna kunde fria till en man, kanske darav "skott" for att betona det underliggande hotet, vad vet jag. Men sjalv fick jag aldrig uppleva frieriet pa skottarsdagen.Sa har i efterhand undrar jag ocksa vem i all varlden jag skulle ha friat till, men det ar en annan fraga. Annars ar nog Februari den manad nar jag njot allra mest att sakta glida fram pa skidor i en tyst skog dar granarnas grenar nedtyngda av snomassorna sag ut som om vispgradde lag pa dem och sakta rann over. Jag och min kusin Roland "stjiddre" ofta till Stormyrkammen dar det fanns nagra backar att aka i. Jag undrar just om jag nagon gang till i livet kommer att kunna aka skidor i en tyst skog eller om jag far noja mid med minnena darav.

Januaritankar

Baksmallan av julens festande i overdad ligger som en dimma over tillvaron. Nu ska det borjas pa allvar med alla goda foresatser. Jag borjade med att stada undan alla juldekorationerna och drabbades naturligvis av nostalgi nar jag la ner dem igen pa sin plats. Mina Svenska tomtar som har hangt med sedan borjan pa 70-talet och alla sma hemgjorda alster som mina flickor astadkom med hjalp av papper och fargkritor nar dom var sma. Ett par glasparlor som satt i mammas gran och naturligtvis adventstjarnan. Just julen ar for mig alltild en paminnelse om Agntjarn, mitt barndomshem uppe i Granslandet.
Vi hade en underbar vinterdag har i Texas i gar. Solen sken fran en klart bla himmel och varmde gott. Alla lovtrad har redan svullna knoppar i vantan pa mer permanent varme. Nar jag tanker pa att solen knappt orkar lyfta sig over horisonten uppe i Agntjarn och samtidigt tittar pa min Texas sol som star hogt upp pa himlen da kanns det skont att bo har.
January ar ocksa den manad nar bokslut for 2008 maste goras for att skattmasen ska fa sitt. 2008 gav knappt nagon inkomst alls sa dety blir en mager del for honom, as well. Men nu gar vi ju mot ljusare tider och i Dec nar jag gick hem fran kontoret vid 6 tiden pa kvallen hade solen just gatt ner. Nu ar den redan uppe en halvtimme langre och jag kan borja att bladdra i kataloger fran olika handels tradgardar och bestalla varens sallskap till mina stockrosor. Jag undrar just over hur vackra isrosorna maste vara pa fonstren uppe i Agntjarn och funderar pa om jag skulle forsoka mig pa att spraya en med hjalp av konstgjord is pa flaska, men langre an sa kommer jag nog inte i mina jamforelsetankar om Norrbotten och Texas for denna gang.

Natten var stor och stum........

Den 13 December, Santa Lucia, ljusbringerskan till vart morka Sverige. Inte for att den allra forsta Santa Lucian hade det speciellt morkt och kallt eftersom hon bodde i Itlaien. Men mer an hundra ar av att ha serverat kaffe med lussebullar uppe i den kalla Norden har hon nog vant sig med kylan trots sin latta kladsel. Santa Lucia firandet var en av de inte speciellt religiosa integrearade delarna i var sondags skolas arliga julfest pa 50 talet. Det var alltid spannande att fa veta vem som skulle fa den aran att ga med en vat nasduk med ljuskrona (levande ljus) sakta genom kyrkan for att sedan omringad av sina tarnor med glitter i haret som kliade och ett ljus med en hemgjord ljusmanchett i handen sta och ta emot publikens beundrande blickar for allt vad Lucia stod for. Jag minns att min favorit sang var "nu tandas tusen juleljus pa jordens morka rund.
Jag blev aldrig vald till Lucia i sondags skolan men i gengald blev jag anmodad att tillsammans med nagra tarnor vara Lucia for Albsby Rotary Club manga ar senare. Inte sjongs det nagon "nu tandas tusen ljus.." den gangen, Kanske hotell Sparta inte hade den ratta publiken, vad vet jag. Men Lucia sangen den sjong vi minsann sa det gick harliga till och till min gladje sa stamde de fleasta in i den.
Manga, manga ar senare 1977 friade Jerry till mig pa just Lucia dagen och sedan dess har den varit speciell och alltid ihagkommen aven om jag inte langre sjunger Lucia sangen.

USA, the day ater Nov. 5th,

Here in TX, as well as elsewhere in the US, we are now happy that the last 2 year of an election campaign is finally over. It has been a long and tiresome two years.
Now we can take care of business. The banking market responded favorably this morning and the stock market did not cease to exist. An ugly black and white stamp that has lingered way to long on the US society has come to an end. What can better unite than a president born in Hawaii by an African student and a Midwestern mother? Raised in a one parent family, mostly by a grandmother and grandfather. Achieved academic greatness by concentrated and hard work on scholarships and was elected to the Senate as one of the youngest ever. He is a true representative of the well known American Dream. As a person he appears collected and concentrated and hopefully he will make truth of his statement that he is going to be "the president even for those that did not give him his vote" i.e. choose to ask some republican representative into his cabinet, in order to be able to lead this country united back to its former greatness and restore the image of us abroad.
I cannot vote since I am still a Swedish citizen and my legal status is a so called green card. This is the first election that I have followed from beginning to the end. Of course I was hoping that we would have gotten a female president but the more I learned the more I came to the conclusion that Barak Obama was the better "man".
Let us now put this behind us and attack the major issues that are laying in front of us;
Economy, Global warming, War, Healthcare for everyone, Equal pay for men and women, all in that order.
Kamilla Kirch

OCTOBER FUNDERINGAR

Nu har naturen det bråttom igen, Loven har for länge sedan fallit i mitt Gransland och bildat sin matta av guld, rost och brunt for att bevara alla små vaxter som for länge sedan vissnat ner i väntan på nästa var då de kan återigen vaxa upp och sprida glädje i naturen. Har i Texas sker aldrig den underbara förändringen från liv till död till liv igen. Isarna har förmodligen redan bundit Muskus träsket och Agntjarn min bardoms lekplatser i Oktober manad. Jag minns hur jag satt och tittade avundsjukt i koks fönstret när skolklasserna med skollärare Josefson i spetsen kom promenerande for att njuta av den nylagda isen på Agntjarn. Skolbarnen hade sina halv-ror hängande runt halsen. När jag sedan började skolan da fick jag i present av pappa ett par nya glansande halvror. Dom fungerade sa att man spände på dem utanpå pjäxan och sedan använde man en krokig metallbit som nyckel for att säkra omtaget runt taspetsen. Vilka kilometer for att inte tala om mil som man åkte från den ena andan till den andra av Muskustrasket. En känsla av frihet som nog aldrig kan riktigt uppnås igen. Roland men barndomvan hade förstås också fatt halv-ror och tillsammans utforskade vi Muskustraskets alla vikar och bukter. Jag minns hur endera hans eller min pappa gick ner till Agntjarn och högg hal i isen innan vi fick lov att börja "skricka" som vi kallade det. Agntjarn frös nämligen en vecka tidigare an Muskustrasket och det var viktiga extra skrinnar dagar som inte fick gå till spillo. När sedan snön föll var vi dar och skottade for att kunna hålla en bana redo for vara hastighetstavlingar.
När jag sedan blev 12 ar var det dags for ett par vita sa kallade helror. Har satt skon redan på skridskon och man remmade den hart runt vristerna, Mina var konstaknings skridskor for dom hade 7 små taggar i spetsen. Det blev många sa kallade rovor satta på isen innan man lärde sig att skrinna med framatskjutande glid i stallet for vinkla foten snett utåt Inte blev jag någon konstakerska precis, som Sonja Heine, den norska idolen som fick Olympiska Guldmedaljer. Men jag lärde mig att snurra på taspetsen och att "skjuta hare" och ett par andra finurligheter. Ja ja vilken underbar tid var inte Oktober alldeles innan snön föll över mitt Gransland

Minns i November den ljuva September

Som den gamla sangen vill paminna oss om vemodets manad uppe i Norrbotten. Den manad da sommaren absolut utan undantag inte finns mera. Lingon plockar manad och algjakten ar vad jag framst minns av September manad, nar jag var ung hemma i Visttrask. Skogen byter klader och satter igang med sin show av guld, rott, orange och brunt mitt i allt det grona. Jag minns aven den "crispy" kanslan av morgonluften nar jag lommade ner till vagen for att hoppa pa bussen som tog mig och alla andra skolbarn ner till Alvsbyn. De nya kladerna for sasongen hade fortfarande spar av alla pressveck och haret var relativt nyklippt. Jag tror att de dagliga bussresorna med Nisse Erikssons roda bussar under 4 ar har for alltid skapat en "hemma" kansla hos mig nar jag aker buss. I manga ar sa brottades jag med flygradsla och det van inte forran en god van foreslog att jag skulle latsas att jag akte buss som jag larde mig att njuta till fullo av flygresor. Nufortiden sa somnar jag ofta redan innan planet lyfter och vaknar ofta nar det landar.
Det har onekligen sina fordelar att somna i Dallas och vakna i Paris. Men bast ar det nar jag somnar pa Arlanda och vaknar pa Kallax flygplats i Lulea.

Norrbottens tradition i Texas

Det rader en atmosfar av vantan och mognad i luften. Jag kopte med mig en burk med Roda Ulven surstromming fran ICA affaren i Javre byn, som ska avnjutas pa min altan har i Texas nar premiardagen infinner sig i Norrbotten. Vasterbottens ost finns pa "The Woodspoon" en scandinavisk delikatess affar bara 20 min bilresa bort. Ett ojast tunnbrodsliknade brod kan jag kopa pa ett judiskt bageri och mandelpotatisen som kallas "fingerling" och kommer fran Kannada, finns ocksa att fa tag pa. Men premiar ska det bli. Lysholm Linje Akvavit ligger redan i frysen for att den ska kunna imma mina snapsglas och bidra till fest stammninen. Jag inbillar mig att grannarna nar dom kanner "aromen" kommer att stanga alla friskluftsintag och tacka sin skapare att dom inte behover intaga denna i mitt tycke gudomliga fodan. Mognaden pa min burk syntes tydligt efter flygresan hit. Den ser numera ut som en rund liten fotboll dar den vaggar i kylskapet. Fortfarande ar det omanskligt varmt har. 40 grader+ och ingen andring i sikte. Jag trostar mig med att jag aldrig behover uppleva motsatsen, 40 minusgrader, men det ar en klen trost. Luftkonditioneringen gar pa hogvarv. Flugor och mygg har for lange sedan gett upp och gatt i ide'. Det ar bara myrorna som inte sr ut att besvaras av temperaturen. Mina stackars rosor tittar uppfordrande pa mig varje morgon nar dom far sin vatten ranson och undrar nar dom ska kunna fa lite svalka. Jag trostar dom med en extra dush fran vattenkannan men i ovrigt haller jag med dem. Nar ska vi fa ett slut pa denna varmebolja? Nar kommer svalkan? Kanske den nya orkanen Eduardo som narmar sig Texas kusten just nu kan sanda upp lite moln hit till Dallas omradet. Onsketanke - kanhanda.