Pitebondskan eller -Peitmåle, som den kallas av orsbefolkningen.

Först ett par nödvändiga uttalsregler.
O uttalas allid som o i orm och aldrig som å (jfr svenskans kom). Pitebondskans vokaler är alltid korta och l är alltid tjockt och gutturalt. När de är långa dubbelskriver jag dem. Eu uttalas som ew och är ett tonlöst ljud. Annars får ni försöka så gott ni kan att uttala orden som jag försöker att skriva fonetiskt. Kan ni inte så leta reda på första bästa Pitebo och förhoppningsvis kan han eller hon hjälpa er. Kom ihåg att uttalet är beroende av satsen det står i.
Jag hoppar över bokstaven A bara för att vara –twäschför.
Baklänges, -åtabak. Medan bakom kan endera vara -bake, -bakomdel, -bakaför, -bakana eller bakerom. Eftersom Pitebondskan betonar maskulina och feminina ord olika blir således, bakom den endera -bakija (fem) och- bakeijen (mask). På samma sätt blir den bakre, -bakerena (fem) och -bakerenn (mask). Bortom, -bårtaför eller bårterom. Medan bortre blir –bårterom eller bårtrena och längst bort – bårtesteij.
Blåsa ar ett annat intressant ord. Först har vi –blåås, sedan - dreiv, - goola och -snägg beroende på on det är snön som blåser. På vintern när – bleida (tövader) är på gång kan det även blåsa –vattot.
Nu när ni är riktigt förvirrade börjar jag med ordlistan och sätter för säkerhets skull in orden i en liten mening när jag tror att det behövs.
Barnsligt, - baschli, -fjesa, -tjoller, -fjåås, -swåll, -tjåål och –tjåijma allt beroende på sammanhang förståss. Påtschen vaar gaoude swållat. (pojken var ganska barnslig)
Boll, -moijl. Flitschen snoor moijl’n miila beina å g vorader. (flickorna kastade bollen mellan varandras ben)
Bit, -beijt, -stjääft och bjuda, -plääga. Jär dö bjöde en stjääft, jär dö plääga. (Var inte nödbedd)
Blinka, -blaask och bjällra, -tjuuka . En’ Jobb blaske då tjuuka foll å bårta stuttingen. Johan blinkade när bjällran föll ner från kälken.
Bred, -breijd, ta stor plats, -legotrang eller storåmme. Bredvid, -i’bräjdd, -utane, -åtvä, -utai’n. Medan vid blir –öte’.
Bror, -bråor. Brottas, -brotes, -kamphurres, -tampes, flååke, tumultes. Döm våour bröör å tumultes opa jäärla. Bröderna brottades på gården.
Brunn, -tjiila och brunstig, -knashk. Å Elida varr så knashk, va nögese snör a’ ne tjiila. Elida var så brunstig att vi var tvungna att kasta henne i brunnen, underförstått att kyla av henne.
Bröd, -bröö, -tonnbröde, kakobröde, skarpkako’n, mjukakoän, lempa och tull (mjukt tunnbröd) en brödbit , -kakostjäft
Bubbla, -pooll medan bubbla som verb, bövle, klåok, kolke, bååla jfr burra upp, -orre opp
Jag – ii, du – deu, vi - vää, dom –dömm, han –e’n, hon - a’ …. konna pråta Peitmååle.
.