Natten var stor och stum........

Den 13 December, Santa Lucia, ljusbringerskan till vart morka Sverige. Inte for att den allra forsta Santa Lucian hade det speciellt morkt och kallt eftersom hon bodde i Itlaien. Men mer an hundra ar av att ha serverat kaffe med lussebullar uppe i den kalla Norden har hon nog vant sig med kylan trots sin latta kladsel. Santa Lucia firandet var en av de inte speciellt religiosa integrearade delarna i var sondags skolas arliga julfest pa 50 talet. Det var alltid spannande att fa veta vem som skulle fa den aran att ga med en vat nasduk med ljuskrona (levande ljus) sakta genom kyrkan for att sedan omringad av sina tarnor med glitter i haret som kliade och ett ljus med en hemgjord ljusmanchett i handen sta och ta emot publikens beundrande blickar for allt vad Lucia stod for. Jag minns att min favorit sang var "nu tandas tusen juleljus pa jordens morka rund.
Jag blev aldrig vald till Lucia i sondags skolan men i gengald blev jag anmodad att tillsammans med nagra tarnor vara Lucia for Albsby Rotary Club manga ar senare. Inte sjongs det nagon "nu tandas tusen ljus.." den gangen, Kanske hotell Sparta inte hade den ratta publiken, vad vet jag. Men Lucia sangen den sjong vi minsann sa det gick harliga till och till min gladje sa stamde de fleasta in i den.
Manga, manga ar senare 1977 friade Jerry till mig pa just Lucia dagen och sedan dess har den varit speciell och alltid ihagkommen aven om jag inte langre sjunger Lucia sangen.

USA, the day ater Nov. 5th,

Here in TX, as well as elsewhere in the US, we are now happy that the last 2 year of an election campaign is finally over. It has been a long and tiresome two years.
Now we can take care of business. The banking market responded favorably this morning and the stock market did not cease to exist. An ugly black and white stamp that has lingered way to long on the US society has come to an end. What can better unite than a president born in Hawaii by an African student and a Midwestern mother? Raised in a one parent family, mostly by a grandmother and grandfather. Achieved academic greatness by concentrated and hard work on scholarships and was elected to the Senate as one of the youngest ever. He is a true representative of the well known American Dream. As a person he appears collected and concentrated and hopefully he will make truth of his statement that he is going to be "the president even for those that did not give him his vote" i.e. choose to ask some republican representative into his cabinet, in order to be able to lead this country united back to its former greatness and restore the image of us abroad.
I cannot vote since I am still a Swedish citizen and my legal status is a so called green card. This is the first election that I have followed from beginning to the end. Of course I was hoping that we would have gotten a female president but the more I learned the more I came to the conclusion that Barak Obama was the better "man".
Let us now put this behind us and attack the major issues that are laying in front of us;
Economy, Global warming, War, Healthcare for everyone, Equal pay for men and women, all in that order.
Kamilla Kirch

OCTOBER FUNDERINGAR

Nu har naturen det bråttom igen, Loven har for länge sedan fallit i mitt Gransland och bildat sin matta av guld, rost och brunt for att bevara alla små vaxter som for länge sedan vissnat ner i väntan på nästa var då de kan återigen vaxa upp och sprida glädje i naturen. Har i Texas sker aldrig den underbara förändringen från liv till död till liv igen. Isarna har förmodligen redan bundit Muskus träsket och Agntjarn min bardoms lekplatser i Oktober manad. Jag minns hur jag satt och tittade avundsjukt i koks fönstret när skolklasserna med skollärare Josefson i spetsen kom promenerande for att njuta av den nylagda isen på Agntjarn. Skolbarnen hade sina halv-ror hängande runt halsen. När jag sedan började skolan da fick jag i present av pappa ett par nya glansande halvror. Dom fungerade sa att man spände på dem utanpå pjäxan och sedan använde man en krokig metallbit som nyckel for att säkra omtaget runt taspetsen. Vilka kilometer for att inte tala om mil som man åkte från den ena andan till den andra av Muskustrasket. En känsla av frihet som nog aldrig kan riktigt uppnås igen. Roland men barndomvan hade förstås också fatt halv-ror och tillsammans utforskade vi Muskustraskets alla vikar och bukter. Jag minns hur endera hans eller min pappa gick ner till Agntjarn och högg hal i isen innan vi fick lov att börja "skricka" som vi kallade det. Agntjarn frös nämligen en vecka tidigare an Muskustrasket och det var viktiga extra skrinnar dagar som inte fick gå till spillo. När sedan snön föll var vi dar och skottade for att kunna hålla en bana redo for vara hastighetstavlingar.
När jag sedan blev 12 ar var det dags for ett par vita sa kallade helror. Har satt skon redan på skridskon och man remmade den hart runt vristerna, Mina var konstaknings skridskor for dom hade 7 små taggar i spetsen. Det blev många sa kallade rovor satta på isen innan man lärde sig att skrinna med framatskjutande glid i stallet for vinkla foten snett utåt Inte blev jag någon konstakerska precis, som Sonja Heine, den norska idolen som fick Olympiska Guldmedaljer. Men jag lärde mig att snurra på taspetsen och att "skjuta hare" och ett par andra finurligheter. Ja ja vilken underbar tid var inte Oktober alldeles innan snön föll över mitt Gransland

Minns i November den ljuva September

Som den gamla sangen vill paminna oss om vemodets manad uppe i Norrbotten. Den manad da sommaren absolut utan undantag inte finns mera. Lingon plockar manad och algjakten ar vad jag framst minns av September manad, nar jag var ung hemma i Visttrask. Skogen byter klader och satter igang med sin show av guld, rott, orange och brunt mitt i allt det grona. Jag minns aven den "crispy" kanslan av morgonluften nar jag lommade ner till vagen for att hoppa pa bussen som tog mig och alla andra skolbarn ner till Alvsbyn. De nya kladerna for sasongen hade fortfarande spar av alla pressveck och haret var relativt nyklippt. Jag tror att de dagliga bussresorna med Nisse Erikssons roda bussar under 4 ar har for alltid skapat en "hemma" kansla hos mig nar jag aker buss. I manga ar sa brottades jag med flygradsla och det van inte forran en god van foreslog att jag skulle latsas att jag akte buss som jag larde mig att njuta till fullo av flygresor. Nufortiden sa somnar jag ofta redan innan planet lyfter och vaknar ofta nar det landar.
Det har onekligen sina fordelar att somna i Dallas och vakna i Paris. Men bast ar det nar jag somnar pa Arlanda och vaknar pa Kallax flygplats i Lulea.

Norrbottens tradition i Texas

Det rader en atmosfar av vantan och mognad i luften. Jag kopte med mig en burk med Roda Ulven surstromming fran ICA affaren i Javre byn, som ska avnjutas pa min altan har i Texas nar premiardagen infinner sig i Norrbotten. Vasterbottens ost finns pa "The Woodspoon" en scandinavisk delikatess affar bara 20 min bilresa bort. Ett ojast tunnbrodsliknade brod kan jag kopa pa ett judiskt bageri och mandelpotatisen som kallas "fingerling" och kommer fran Kannada, finns ocksa att fa tag pa. Men premiar ska det bli. Lysholm Linje Akvavit ligger redan i frysen for att den ska kunna imma mina snapsglas och bidra till fest stammninen. Jag inbillar mig att grannarna nar dom kanner "aromen" kommer att stanga alla friskluftsintag och tacka sin skapare att dom inte behover intaga denna i mitt tycke gudomliga fodan. Mognaden pa min burk syntes tydligt efter flygresan hit. Den ser numera ut som en rund liten fotboll dar den vaggar i kylskapet. Fortfarande ar det omanskligt varmt har. 40 grader+ och ingen andring i sikte. Jag trostar mig med att jag aldrig behover uppleva motsatsen, 40 minusgrader, men det ar en klen trost. Luftkonditioneringen gar pa hogvarv. Flugor och mygg har for lange sedan gett upp och gatt i ide'. Det ar bara myrorna som inte sr ut att besvaras av temperaturen. Mina stackars rosor tittar uppfordrande pa mig varje morgon nar dom far sin vatten ranson och undrar nar dom ska kunna fa lite svalka. Jag trostar dom med en extra dush fran vattenkannan men i ovrigt haller jag med dem. Nar ska vi fa ett slut pa denna varmebolja? Nar kommer svalkan? Kanske den nya orkanen Eduardo som narmar sig Texas kusten just nu kan sanda upp lite moln hit till Dallas omradet. Onsketanke - kanhanda.

July in Texas = The art of staying cool

Saja nu ar jag tillbaka i den gamla trallen igen. Temperaturen ruint 40 Celcius och iste' parat med luft conditionering gor livet uthardbart. Mina rabatter ligger och kokar under ett 10 cm tacke av mulch for att marken ska kunna behalla nagon form av fuktighet som behovs for att halla de stackars blomstren vid liv. Varje dag sa minns jag med saknad mina 3 veckor i Sverige dar jag njot av 15-20 Celcius och stundtals aven regn. REGN- vad kan det vara, vi har inte sett regn har pa flera veckor undantagandes an 5 min ask skur och jorden torstar efter fuktighet. Jag forsoker att intala mig att detta ar priset jag far betala for Oct-Nov-Dec-Jan-Febr-Mars och da kanns det lite battre. Sena kvallar och natter ar underbara, jag har helt flyttat ut till min stora altan dar jag sitter i det varma morkret och lyssnar till nattens manga ljud. Grodor, paddor (bullfrogs) locus, crickets och alla nattfaglarna. Det ar ljud som jag numera har adopterat fullstandigt som normala efter snart 30 ar har i Texas. Tidiga morgn ar just nar solen gar upp sa ger sig Jerry ut pa en motionsrunda. Han cyklar och han anser att det ar den allra ljuvligaste tidpunkten som tankas kan. Han kan da filosofera och dromma om nar vi kan halftidspensionera oss och flytta till Skane om an for futtiga 3 - 4 sommarmanader varje ar. Dags att kopa en penninglott kanske.

Den blomstertid nu kommer......

Ljuva Juni manad som kommer med lofte om varme och frihet till allt och alla. Jag tittar noga pa hur vacret ar hemma i Granslandet och denna manad tror jag att vadergudarna har gjort ett litet misstag. Vart Texas vader har kanhanda valsignat Norrbotten med sin sol och sin varme. Om det nu ar den Globala klimat forsamringen eller vadergudarnas misstag det ma vara hant. Jag blev sa sugen pa lite myggbett, kaffetar i goda vanners lag och ej att forglomma upplevelsen av all den ljuvliga varluften som kommer nerrullande fran Langberget och sveper in mitt Gransland i en varm kappa av den harligaste varkanslan att jag bestallde biljett for att komma hem till Midsommar. Till saken hor att det kanhanda blir en av de kallaste, blotaste och blasigaste midsommar i mannaminne men vad gor det, man ar val en hardad valkyria. Har i Texas har vi haft en tidig varmebolja. 35-38 grader i drygt en vecka, uj uj vad mande nalkas innan Augusti hettan aker i nedforsbacke in i September igen och man kan lamna luftkonditioneringen och ga ut i naturen igen. Min tradgard som ger mig den allra hogsta tillfredsstallelsen har fatt ett 15 cm lager av isolerande barkbitar av cecertra, allt for att kunna behalla fukten av myllan inunder. Mitt flyg gar i morgon till Frankfurt i Tyskland och sedan blir det raka sparet upp till Lulea.

April showers brought us May flowers this year as well.

Min April kom och forsvann och i mina dagliga sysslor med bolan och fastighetskop. Medan dropparna av nyheter fran resten av varlden likt sma kristaller glanste med olika klarhet och farg. Sissel, min syster fran ett tidigare liv (tror jag), tog sig samman och sande mig ett e-mail, den kristallen skiner bland de allra storsta och klaraste. En annan lite mera profan men inte dessto mer forunderlig var att min hemby Visttrask antligen fick sin hemsida "up and running". Dar kan jag nar hemlangtans monster griper tag i mig dyka ner i bildarkivet och riktigt frossa i alla naturens arstider som ar rikligt forevigade for kommande slakten. Nar sista April kom sa tog jag till min flaska, en Bourdeau som jag har haft liggande pa min vinhylla en lang tid. Flaskan och jag satt och mindes vara sista April festligheter i Uppsala och vemod och ensamhet fyllde snabbt upp min pool av sjalvmedomkan och jag foll i dromlos somn. Men nu sa har vi Maj manad och skurarna av mina tarar har torkats bort efter ett telefonsamtal som jag just avslutade med en av de modigaste och mest beslutsamma vanner som jag har borta i Sverige. Inga-Britt, Du ar dagens hjaltinna och till dig ger jag den allra storsta Maj-blomman som finns. Fortsatt att kampa med din vanstra sida och snart sitter vi pa Din altan igen och minns vara sista April fester fran anno dazu mal.

Majbrasor och sadant

For lange, lange sedan sa var det vanligt att alla barn i Visttrask samlade gamla brader, kartonger och tom gamla bildack och med hjalp av ett par vuxna byggde en stor majbrasa. Mitt forsta minne av en sadan var en som lag pa den plats dar Elaine Marklund's hus finns i dag. Det var en stor brasa och pappa tog mig med dit upp nar det blev kvall sa att jag kunde uppleva hur man firade varens ankomst uppe i Granslandet. Elden flammade och gnistorna sprakade mot den morka varnattens himmel och jag tyckte att det var det allra vackraste jag nagonsin hade sett. Alla barn och manga vuxna hade med sig de nodvandig attiraljerna for ett rejalt sista April firande, ett par rejala skivor faluk0rv och en lang kvist att tra upp korven pa innan man stack den i elden for att stekas. Sotig och brand i kanterna men himelskt god var den. Jag minns ocksa hur den gamla skolvaktmastaren Valle Dahlberg och Terese Lundgren, en lararinna, tog upp sangen "Vintern rasat ut bland vara fjallar, drivans blomster smalta ner och dor.. efter ett tag sa sjong alla med och jag tyckte det var sa vackert. Jag undrar om barnen i Visttrask fortfarande samlar skrap till majbrasa och om de vuxna tar sig tid att ga dit med dem men framfor allt undrar jag om nagon fortfarande sjunger...