April showers brought us May flowers this year as well.

Min April kom och forsvann och i mina dagliga sysslor med bolan och fastighetskop. Medan dropparna av nyheter fran resten av varlden likt sma kristaller glanste med olika klarhet och farg. Sissel, min syster fran ett tidigare liv (tror jag), tog sig samman och sande mig ett e-mail, den kristallen skiner bland de allra storsta och klaraste. En annan lite mera profan men inte dessto mer forunderlig var att min hemby Visttrask antligen fick sin hemsida "up and running". Dar kan jag nar hemlangtans monster griper tag i mig dyka ner i bildarkivet och riktigt frossa i alla naturens arstider som ar rikligt forevigade for kommande slakten. Nar sista April kom sa tog jag till min flaska, en Bourdeau som jag har haft liggande pa min vinhylla en lang tid. Flaskan och jag satt och mindes vara sista April festligheter i Uppsala och vemod och ensamhet fyllde snabbt upp min pool av sjalvmedomkan och jag foll i dromlos somn. Men nu sa har vi Maj manad och skurarna av mina tarar har torkats bort efter ett telefonsamtal som jag just avslutade med en av de modigaste och mest beslutsamma vanner som jag har borta i Sverige. Inga-Britt, Du ar dagens hjaltinna och till dig ger jag den allra storsta Maj-blomman som finns. Fortsatt att kampa med din vanstra sida och snart sitter vi pa Din altan igen och minns vara sista April fester fran anno dazu mal.

Majbrasor och sadant

For lange, lange sedan sa var det vanligt att alla barn i Visttrask samlade gamla brader, kartonger och tom gamla bildack och med hjalp av ett par vuxna byggde en stor majbrasa. Mitt forsta minne av en sadan var en som lag pa den plats dar Elaine Marklund's hus finns i dag. Det var en stor brasa och pappa tog mig med dit upp nar det blev kvall sa att jag kunde uppleva hur man firade varens ankomst uppe i Granslandet. Elden flammade och gnistorna sprakade mot den morka varnattens himmel och jag tyckte att det var det allra vackraste jag nagonsin hade sett. Alla barn och manga vuxna hade med sig de nodvandig attiraljerna for ett rejalt sista April firande, ett par rejala skivor faluk0rv och en lang kvist att tra upp korven pa innan man stack den i elden for att stekas. Sotig och brand i kanterna men himelskt god var den. Jag minns ocksa hur den gamla skolvaktmastaren Valle Dahlberg och Terese Lundgren, en lararinna, tog upp sangen "Vintern rasat ut bland vara fjallar, drivans blomster smalta ner och dor.. efter ett tag sa sjong alla med och jag tyckte det var sa vackert. Jag undrar om barnen i Visttrask fortfarande samlar skrap till majbrasa och om de vuxna tar sig tid att ga dit med dem men framfor allt undrar jag om nagon fortfarande sjunger...