Titta pa min bild av katten som speglar sig.

Jag har just lagt upp en bild som sager allt om sjalvfortroende. Det ar just sjalvfortroendet som ar den stora skillnaden mellan Norrbotten och Texas. Hemma i Sverige rader ju tyvarr jantelagen och man ska vara blygsam och lata andra beromma och far man en komplimang ska man svara typ; - usch den har gamla trasan..., aven om man kopt den bara for nagra dagar sedan. Men sjalvfortroende var det som jag skulle blogga om.
Jag hade ett enormt sjalvfortroende nar jag var barn. Som femaring kunde jag klattra upp pa taket pa vart tvavanigshus och balancera pa takasen, och jag gjorde det ocksa. Jag kunde tala med djur och jag visste att de kunde forsta mig. Jag kunde knappt vanta tills dess att jag skulle fa borja skolan och fa veta massvis med nya ting.
Efter sex arig folkskola, 4-arig realskola, 4 arigt gymnasium kom jag till slut till Uppsala i min Quest att fa veta nya ting. Under tiden hade jag betalat dyrt med mitt sjalvfortroende eftersom varenda larare alltid papekade att varlden var helt annorlunda an vad jag trodde. Men mitt ursprungliga sjalvfortroende var illa medfaret. Jag trodde mig inte langre kapabel att gora jamforelsevis samma sprang ut i det okanda, som att klattra upp pa ett tva vaningshus nar jag var barn. Men jag var modig nog att avlsuta ett misslyckat aktenskap och acceptera ett nytt frieri som innebar att flytta till Texas. Inte illa for Camilla, som min far brukade saga nar jag gjorde nagot som han tyckte var bra.
Har i Texas fick jag lara mig helt nya uppfattningar om vardet av sjalvfortroende. Nerbaddad i folkets gener ar det faktum att Texas faktiskt var en egen stat som frivilligt gick med i unionen och darfor anser sig ha en besserwisser ratt nar det galler resten av varlden. Jag fick lara mig att jantelagen inte existerar och att om jag siktar pa stjarnorna och hamnar pa tradtopparna ar det battre an att sikta pa tradtoppen och sla huvudet i en marken. Jag har lart mig att titta mig sjalv i spegeln och se en vacker kvinna som ar modig som ett lejon i stallet for en gammal, ful och fet sadan. Jag har lart mig att om man tanker stora och vackra tankar och omger sig med olika manniskor som har lyckats har i livet har man stora chanser att lyckas sjalv. Att apa efter anses inte pa nagot annat satt an att ge en komplimang. Att sedan graden av att lyckas mats i pengar och att utbildning ar till for folk utan visioner ar en helt annan historia.