Maj, maj i måne, jag kan lura dig till Skåne

Månaden maj, mors dag, blommor, pingst och hopp om ännu en underbar sommar, som alltid har ingett mig både fortjusning och en outsäglig glädje.

Jag minns första gången som jag såg ett första maj demonstrations tåg, förmodligen i slutet av -40talet, med fanor och taktfast masherande som gjorde mig lite rädd där jag stod med min ena näve fast förankrad i mi n fars byxben. Minen på deltagarna var allvarlig och blicken var fäst någonstans i horisonten. Jag minns att jag frågade min far om de var arga på någon. Han log när han svarade och sa, ja det kan man nog påsta att de är på sätt och vis. Merä n så fick jag inte veta om arbetarkampen uppe i min hembygd den gången. Senare berättade han om hur arbetarrörelsen hade uppstått och hur den allmänna rösträtten hade gjort det möjligt för dem att uppnå avtal med arbetsgivarna om ett bestämt antal arbetstimmar per vecka och liknande, som vi i dag tar som självklara, rättigheter.

När jag sedan kom till Uppsala och började läsa Juridik 1968 upplevde jag en annan sorts 1'a maj demonstration. Nu var det studenter som av solidaritet med arbetstagare som masherade taktfast och med lyftade fanor. Deras ansikten var inte allvarliga, tvärtom de var glada och en del av dem sjöng när demonstrationen tågade förbi mig där jag stod nere vid Fyrisån och begrundade det hela.

Men som alltid här i livet hedras männen först och kvinnorna senare.

Den sista söndagen i maj var alltid Mors dag. På Morsdags korten som vi fick göra själva under teckningstimmarna i skolan till det senare färdig tryckta korten, kunde man läsa olika vackra verser som tillägnades mor. Den som jag alltid skrev i mina allra första kort och mitt sista kort innan jag flyttade till Texas 1980, som var en keramikplatta med vackra blomster girlanger men med samma vackra text, Mor lilla mor, vem är väl som Du, ingen i hela världen.

Den plattan var mitt sista morsdagskort och det var också en av de sista saker som jag försiktigt plockade ner från köksväggen 2001 och la i lådan av saker som skulle slängas bort efter det att min mor hade dött.