Maj, maj i måne, jag kan lura dig till Skåne

Månaden maj, mors dag, blommor, pingst och hopp om ännu en underbar sommar, som alltid har ingett mig både fortjusning och en outsäglig glädje.

Jag minns första gången som jag såg ett första maj demonstrations tåg, förmodligen i slutet av -40talet, med fanor och taktfast masherande som gjorde mig lite rädd där jag stod med min ena näve fast förankrad i mi n fars byxben. Minen på deltagarna var allvarlig och blicken var fäst någonstans i horisonten. Jag minns att jag frågade min far om de var arga på någon. Han log när han svarade och sa, ja det kan man nog påsta att de är på sätt och vis. Merä n så fick jag inte veta om arbetarkampen uppe i min hembygd den gången. Senare berättade han om hur arbetarrörelsen hade uppstått och hur den allmänna rösträtten hade gjort det möjligt för dem att uppnå avtal med arbetsgivarna om ett bestämt antal arbetstimmar per vecka och liknande, som vi i dag tar som självklara, rättigheter.

När jag sedan kom till Uppsala och började läsa Juridik 1968 upplevde jag en annan sorts 1'a maj demonstration. Nu var det studenter som av solidaritet med arbetstagare som masherade taktfast och med lyftade fanor. Deras ansikten var inte allvarliga, tvärtom de var glada och en del av dem sjöng när demonstrationen tågade förbi mig där jag stod nere vid Fyrisån och begrundade det hela.

Men som alltid här i livet hedras männen först och kvinnorna senare.

Den sista söndagen i maj var alltid Mors dag. På Morsdags korten som vi fick göra själva under teckningstimmarna i skolan till det senare färdig tryckta korten, kunde man läsa olika vackra verser som tillägnades mor. Den som jag alltid skrev i mina allra första kort och mitt sista kort innan jag flyttade till Texas 1980, som var en keramikplatta med vackra blomster girlanger men med samma vackra text, Mor lilla mor, vem är väl som Du, ingen i hela världen.

Den plattan var mitt sista morsdagskort och det var också en av de sista saker som jag försiktigt plockade ner från köksväggen 2001 och la i lådan av saker som skulle slängas bort efter det att min mor hade dött.

Den som vantar pa nagot gott............

Min lycka ar nastan fullstandig. For ett par veckor sedan fick jag en lange efterlangtad bok av min van Bosse, hemma i Uppsala. Han sande mig en nastan komplett ordbok, ungefar 300 sidor, av Pitebondska till Svenska med forklaringar och uttalsregler. Det allra underligaste var att han hade fatt lov till att jaga den runt halva Sverige innan han tills sist hittade den nere i Tingsryd, Smaland, i ett antikvariat. Vad den nu gjorde dar kan man undra, men jag antar att den var pa vag till mig hit till Texas. Har kan jag nu sitta i min skonaste fotalj och njuta av ett par sidor i taget. Varje ord framstar inte bara i sin fulla mening utan paminner mig ocksa om den sarskilda personen som jag horde ordet fran. Mest var det mamma och pappa forstass, men alla som levde i mitt Visttrask i slutet av 40-talet och under 50-talet var helt tvasprakiga. Speciellt de gamla som var fodda fran ar 1875 och fram till 1900 hade ett otroligt farggrannt och genuint sprak dar inte manga "svenska" ord annu hade vunnit intrang. Det kanns ocksa lite vemodigt att sitta och veta att detta vackra sprak ar pa utdoende. Min bror Bernt sa just at mig forra sommaren att var generation ar den sista som kan tala Pitebondska flytande, de yngre enligt honom talar Svenska med pitebondsk brytning men utan den speciella gramatik som Pitebondskan sa vackert och karnfritt uttrycker i Huven och Vurjen och alla diftongerna i orden "borta, utet, ina, ovadel, nederom. Well, battre en smula av det goda an ingen kaka alls tycker Kamilla, men synd ar det.

Fet tisdags bullar och skidturer i tysta skogar

I Februari nar dagen redan har "langtat" som man sa forr i varlden och darfor gett storre tid att njuta av solen om an bara ett par timmar mer sa inger den hopp om var och sommar. Jag minns att nagon gang i Februari blev det Fet-tisdag innan fastan borjade pa Ask-onsdag. Gladjen i att se den stora bullen med sitt avskurna lock, som tronade ovanpa gradde och mandelmassa, sakta simma runt i tallriken som var fylld med varm mjolk ar nog det minne av just Fet-tisdag som etsade sig fast i mitt minne. Min mor bakade ibland semlorna sjalv men ibland foll hon for frestelsen att kopa hem nagra fran Nilssons bageri i Visttrask. Dom kom i en vit fyrkantig kartong och ibland hade lite av gradden smetat av sig pa insidan av locket och kanterna och jag fick skrapa av dne med en sked. Senare blev Februari den manad som varje 4'e ar hade en extra dag och darfor blev det aret kallat skottar. Som barn undrade jag vad som skulle skjutas men senare larde jag mig att den dagen var ocksa den enda dagen som en kvinna kunde fria till en man, kanske darav "skott" for att betona det underliggande hotet, vad vet jag. Men sjalv fick jag aldrig uppleva frieriet pa skottarsdagen.Sa har i efterhand undrar jag ocksa vem i all varlden jag skulle ha friat till, men det ar en annan fraga. Annars ar nog Februari den manad nar jag njot allra mest att sakta glida fram pa skidor i en tyst skog dar granarnas grenar nedtyngda av snomassorna sag ut som om vispgradde lag pa dem och sakta rann over. Jag och min kusin Roland "stjiddre" ofta till Stormyrkammen dar det fanns nagra backar att aka i. Jag undrar just om jag nagon gang till i livet kommer att kunna aka skidor i en tyst skog eller om jag far noja mid med minnena darav.

Januaritankar

Baksmallan av julens festande i overdad ligger som en dimma over tillvaron. Nu ska det borjas pa allvar med alla goda foresatser. Jag borjade med att stada undan alla juldekorationerna och drabbades naturligvis av nostalgi nar jag la ner dem igen pa sin plats. Mina Svenska tomtar som har hangt med sedan borjan pa 70-talet och alla sma hemgjorda alster som mina flickor astadkom med hjalp av papper och fargkritor nar dom var sma. Ett par glasparlor som satt i mammas gran och naturligtvis adventstjarnan. Just julen ar for mig alltild en paminnelse om Agntjarn, mitt barndomshem uppe i Granslandet.
Vi hade en underbar vinterdag har i Texas i gar. Solen sken fran en klart bla himmel och varmde gott. Alla lovtrad har redan svullna knoppar i vantan pa mer permanent varme. Nar jag tanker pa att solen knappt orkar lyfta sig over horisonten uppe i Agntjarn och samtidigt tittar pa min Texas sol som star hogt upp pa himlen da kanns det skont att bo har.
January ar ocksa den manad nar bokslut for 2008 maste goras for att skattmasen ska fa sitt. 2008 gav knappt nagon inkomst alls sa dety blir en mager del for honom, as well. Men nu gar vi ju mot ljusare tider och i Dec nar jag gick hem fran kontoret vid 6 tiden pa kvallen hade solen just gatt ner. Nu ar den redan uppe en halvtimme langre och jag kan borja att bladdra i kataloger fran olika handels tradgardar och bestalla varens sallskap till mina stockrosor. Jag undrar just over hur vackra isrosorna maste vara pa fonstren uppe i Agntjarn och funderar pa om jag skulle forsoka mig pa att spraya en med hjalp av konstgjord is pa flaska, men langre an sa kommer jag nog inte i mina jamforelsetankar om Norrbotten och Texas for denna gang.