Den som vantar pa nagot gott............

Min lycka ar nastan fullstandig. For ett par veckor sedan fick jag en lange efterlangtad bok av min van Bosse, hemma i Uppsala. Han sande mig en nastan komplett ordbok, ungefar 300 sidor, av Pitebondska till Svenska med forklaringar och uttalsregler. Det allra underligaste var att han hade fatt lov till att jaga den runt halva Sverige innan han tills sist hittade den nere i Tingsryd, Smaland, i ett antikvariat. Vad den nu gjorde dar kan man undra, men jag antar att den var pa vag till mig hit till Texas. Har kan jag nu sitta i min skonaste fotalj och njuta av ett par sidor i taget. Varje ord framstar inte bara i sin fulla mening utan paminner mig ocksa om den sarskilda personen som jag horde ordet fran. Mest var det mamma och pappa forstass, men alla som levde i mitt Visttrask i slutet av 40-talet och under 50-talet var helt tvasprakiga. Speciellt de gamla som var fodda fran ar 1875 och fram till 1900 hade ett otroligt farggrannt och genuint sprak dar inte manga "svenska" ord annu hade vunnit intrang. Det kanns ocksa lite vemodigt att sitta och veta att detta vackra sprak ar pa utdoende. Min bror Bernt sa just at mig forra sommaren att var generation ar den sista som kan tala Pitebondska flytande, de yngre enligt honom talar Svenska med pitebondsk brytning men utan den speciella gramatik som Pitebondskan sa vackert och karnfritt uttrycker i Huven och Vurjen och alla diftongerna i orden "borta, utet, ina, ovadel, nederom. Well, battre en smula av det goda an ingen kaka alls tycker Kamilla, men synd ar det.