Fet tisdags bullar och skidturer i tysta skogar

I Februari nar dagen redan har "langtat" som man sa forr i varlden och darfor gett storre tid att njuta av solen om an bara ett par timmar mer sa inger den hopp om var och sommar. Jag minns att nagon gang i Februari blev det Fet-tisdag innan fastan borjade pa Ask-onsdag. Gladjen i att se den stora bullen med sitt avskurna lock, som tronade ovanpa gradde och mandelmassa, sakta simma runt i tallriken som var fylld med varm mjolk ar nog det minne av just Fet-tisdag som etsade sig fast i mitt minne. Min mor bakade ibland semlorna sjalv men ibland foll hon for frestelsen att kopa hem nagra fran Nilssons bageri i Visttrask. Dom kom i en vit fyrkantig kartong och ibland hade lite av gradden smetat av sig pa insidan av locket och kanterna och jag fick skrapa av dne med en sked. Senare blev Februari den manad som varje 4'e ar hade en extra dag och darfor blev det aret kallat skottar. Som barn undrade jag vad som skulle skjutas men senare larde jag mig att den dagen var ocksa den enda dagen som en kvinna kunde fria till en man, kanske darav "skott" for att betona det underliggande hotet, vad vet jag. Men sjalv fick jag aldrig uppleva frieriet pa skottarsdagen.Sa har i efterhand undrar jag ocksa vem i all varlden jag skulle ha friat till, men det ar en annan fraga. Annars ar nog Februari den manad nar jag njot allra mest att sakta glida fram pa skidor i en tyst skog dar granarnas grenar nedtyngda av snomassorna sag ut som om vispgradde lag pa dem och sakta rann over. Jag och min kusin Roland "stjiddre" ofta till Stormyrkammen dar det fanns nagra backar att aka i. Jag undrar just om jag nagon gang till i livet kommer att kunna aka skidor i en tyst skog eller om jag far noja mid med minnena darav.